skogstanten.blogg.se

Ja nog har jag sabbat det jag såg fram emot så mycket... Han den där speciella mannen har jag skrämt bort... Känner att det är lite befogat, men ändå att jag har överreagerat... Jag ville så mycket och jag känner att han fick pusta ut när jag skapade en öppning för ett avslut. Jag kan inte sluta tänka på honom för det, men nu får jag sluta höra av mej. Jag ville mer än vad det var... Fyfan vilken panikångest jag fick, tårarna sprutade i 2 timmar för en människa jag inte ens känner! Så otroligt löjligt och en aningen chockerande... Tyvärr tror jag att jag kommer ha svårt att släppa honom ur mina tankar på länge. Nåt hände i mej när vi möttes, nåt jag inte känt på många många år... och den lyckan i livet jag fick. Jag ville så mycket mer med honom i mina tankar. Nu vill jag inget med han i mina tankar. Men slut med att vara destruktiv och dags att börja hitta sej själv igen och att göra saker för sej själv! Jag står inte riktigt ut med mej själv... Fattar inte vad det är för fel på mej själv!!!!