skogstanten.blogg.se

Ta mej ut denna mardröm

Publicerad 2016-06-30 19:26:45 i Allmänt,

Kväv mej, låt mej få ro och låt mej få somna.
Vad fan är det som händer?
Håller jag på att bli galen på riktigt?
Jag känner hur nära det är att jag ställer mej och skriker ut allt ont jag gjort i livet, så jag får känna mej fri.
Alla korten på borden och få ta smällarna efter det.
Jag är varken rädd för våld eller att bli mördad...
Min rädsla är att såra någon eller att bli sårad.
Även dom som inte förtjänar mina skuldkänslor.
Jag hatar mej själv...
Jag skäms, men samtidigt är jag så himla lycklig, men jag vågar inte...
 
Idag är det en sån där dag jag bara vill snitta upp handlederna och låta blodet forsa tills allt är över.
För att få visa den smärta jag bär på, så folk kunde förstå att fysisk smärta är så mycket lättare att handskas med än den äckliga psykiska smärtan man bär på...
Jag vill hänga mej i ett träd, för att folk ska förstå hur rädd jag varit.
Jag vill dränka mej så folk kunde förstå hur desperat jag varit för att få känna mej fri.
Jag vill tortera mej tills döds för att på nåt sätt ge mej det jag förtjänar.
Mörka tankar, jag förtjänar inte tortyr, även om det är från mej själv.
Jag vet så mycket mer än vad jag känner för stunden, men just nu känns det så bra att tänka på döden.
Det lugnar mej att veta att jag alltid har en väg att gå när vägarna lämnar en vilsen, rädd och ensam.
 
Jag har alltid ett val, jag vill inte dö, men jag kan och den kontrollen räcker för mej.
Jag kan alltid få allt överstökat bara jag en dag vågar.
 
Men just nu längtar jag att få bli gammal tillsammans med min älskade vän.
Jag hoppas vi får varandra en vacker dag, för hur mycket än mitt humör vobblar så vet jag vad jag känner i hjärtat även fast hjärnan säger nåt annat och spelar mej spratt för att falla.
 
Alla dagens inlägg har hjälpt mej hittat mer balans sen i morse.
Jag får ner mina tankar och jag får ur mej mycket negativt.
 
Slår på lite Lisa Ekdahl och försvinner under det fluffiga täcket, regnrusket får försöka överrösta gudakvinnan, jag hör bara hennes vackra röst och berörande texter.
Ett geni, ja det är Lisa det <3
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela