Fröken Svår
Jag är så jävla kass, att tro att man kan se sej själv rättvist trots att man är självkritisk, är så jävla fel. Man är mycket sämre än vad man tror...
Jag kommer aldrig vara så bra som hon och att försöka leva som nån annan är varken hållbart eller rätt.
Jag är samma patetiska, konstiga och fula människa som jag alltid varit...
Jag kan bara vara i vägen och göra och vara fel...
Regnet slår mot taket genom kärlekslåtarna som spelas här uppe i sovrummet, allt känns så tomt och hopplöst.
Jag kan aldrig vara eller känna som nån annan...
Jag kommer alltid vara fröken svår som aldrig platsar in någonstans.
Jag behöver nåt som ingen kan ge mej och den förbannelsen kommer jag få leva med tills jag inte orkar längre och avslutar allt en vacker dag...
