Vad har jag gjort?
Jag måste vara så fruktansvärt efterbliven, för jag förstår ingenting...
Absolut ingenting och frustrationen växer sej stor av att han inte heller förstår...
Jag hatar han så fruktansvärt mycket just nu!!! Jag vet att det bara är för tillfället men jag avskyr han när han är såhär, verkligen avskyr!
Han är som en helt annan människa och det skrämmer mej och gör mej så himla otrygg...
Just nu känns det som det absolut bästa jag kan göra för mej, den lille i magen, han och hans barn är att gå min väg för alltid.
Ska jag låta mej och den lille slippa se världen eller gå min väg långt bort där vi inte längre kan ha kontakt ellet bara flytta isär och leva helt isär i vår lilla stad där det alltid kommer vara jobbigt att stöta på varandra?
Är det absolut sista jag vill, men ibland känns han så fel att jag börjar tro att vi, trots den starka kärleken, inte är rätt för varandra. Vi kanske bara skulle vara vänner och inte ha utvecklat detta och nu har jag förstört allt...
Det är jag verkligen bra på... att röra runt allt till ett kaos...
Just nu har jag sån panik över att föda fram våran son...
Jag vill inte ge honom detta skitliv...
Varför skulle jag bli gravid för?
Det var så himla onödigt av mej... jag trodde verkligen inte jag kunde...
Visst är detta ett helt fantastiskt mirakel för mej, men det är så orättvist mot den lille vännen där inne...
Varför var jag inte mer försiktig? Varför? :'(
Vad har jag gjort? :'( :'(
