När man inte orkar vara klok...
Jag vet bättre, men jag orkar inte...
För nån vecka sen var jag taggad, vi skulle göra så mycket, mycket skulle bli ordnat och mindre bråk skulle uppstå om vi följde överenskommelserna och schemat, men så blev det inte...
Jag har dragit på flera saker bla, men vi har ändå kört på bättre än innan så mycket blev mycket bättre.
Men dom senaste 3 kvällarna har det krånglats med djurfodringarna. Jag tog en kväll trots att vi kommit överens om att han sköter allt sånt och jag djuren inne. Sen har jag fått tjatat resten och nu ligger han på soffan och sover, jag får inte upp han och han är bara konstig och elak när jag försöker få upp honom så han kan gå ut... Jag vet att han bara är för trött, jag är klok nog att veta att han bara är trött och slut, men jag får direkt känslan av att jag lever med ett egoistiskt svin som inte bryr sej om djuren har mat eller vatten...
Jag kan fodra djuren, men vi har kommit överens om att jag ska veta det i tid för på kvällen värker min kropp alldeles för mycket. Jag kommer inte klara att bära ut vatten åt djuren, men foder skulle jag kunna fixa om jag böter ihop och drar fram hornen i pannan.
Jag tappar all tro för en liten sak, för jag orkar inte mer...
Känslig och lite osäker, vilsen och ledsen, mitt hjärta värker till, andningen är tung och trött. Jag känner sparkar i min mage, inga test visar nåt, så allt måste vara spöksparkar. Jag hoppas verkligen det, för jag orkar inte mer. Tänk om jag fortfarande är gravid sen aborten. Skulle väl vara min jäkla otur....
För mycket att tänka på, det räcker nu...
