När man går mot slutet...
En ensam och kall säng, liggandes likgiltig och trött.
Ett ljud, tänk om det kunde vara hans bil, tänk om han hade gjort ett klokare val och vänt om som i en film, bara för att låta kärleken vinna.
Men livet är ingen jäkla film och ljudet var ingen jäkla bil...
Men här ligger jag, ensam och kall och orkar inte längre bry mej...
Varför bryr du dej inte, kan man ju fråga sej och jag vet nog varför nu...
Jag är färdig med dumma val, eller åtminstone vill jag vara färdig med det och jag tror att jag kanske kommit dit i mitt liv att jag faktiskt vet vad jag vill och tycker.
Jag kanske inte är så vilsen som jag många gånger tror och utspelar mej för att vara.
Allt kanske lider mot sitt slut....
