Ensamheten
Vissa dagar är ensamheten alldeles för stor....
Fast han ständigt är vid min sida....
Att smeka mina hand över min kropp för att få känna en känsla istället för en enorm tomheten och ensamhet.
Att få krama hårt om hunden för att få känna kärlek istället för ett bortstötande...
Hur blev allt såhär?
Vissa dagar är det ju en kärlek större än nånting annat och andra dagar så är allt hatisk, tröttsamt och extremt ensamt...
Har alla det såhär eller är det bara fel på oss.... eller kanske bara mej...
Ibland vill jag verkligen inte leva och ibland gör jag allt för att verkligen leva.
Den där berg och dalbanan är jobbig att åka ibland....
